Varför bor alla som älskar utomhuslivet inomhus?

Jag växte upp i en liten bergsby mitt i södra Norge och har varit i bergen så länge jag kan minnas. När jag var tio år gammal väcktes mitt intresse och nyfikenhet för friluftsliv och natur på riktigt. Jag byggde skydd i skogen, sov utomhus, vandrade och började klättra. Och lusten att fortsätta leka utomhus har bara vuxit genom åren.

Under mina 26 år har jag alltid trivts med att vara ensam, i mitt eget sällskap. Jag blev självständig tidigt och att kunna ta hand om mig själv har blivit viktigt för mig. Jag gillar inte att vara beroende av andra. Jag fick verkligen känna på friheten för två år sedan, när jag reste runt i världen på egen hand i fem månader, för att hitta mig själv, lära mig att lita på min magkänsla och utforska och uppleva världen. Jag kan inte förstå människor som inte bara gör det de vill göra.

Min bästa vän att spendera tid utomhus med är min husky. Han är alltid med mig och får mig att känna mig trygg. Han sätter inga gränser för mig, som skeptiska människor gör. Vi är en bra flock, bara vi två.

För mitt levebröd arbetar jag inom ambulansen och jag njuter av de oförutsägbara utmaningarna jag möter, människor jag får hjälpa och ta hand om. Jag har också många bra kollegor och det är bra arbetstider som ger mycket fritid för vardagliga äventyr. Med detta som grund tvivlade jag inte på att det skulle bli ett äventyr att leva utomhus i ett år. Utmanande? Ja! Men inget jag inte klarar av. Jag var så exalterad, för vintern i Norge kan vara tuff.

Jag började söka efter andra människor som hade erfarenhet av att leva utomhus på alternativa sätt. De är inte så lätta att hitta, kanske är de som jag, inte aktiva på sociala medier och delar inte sina liv online. Jag bestämde mig för att det inte skulle stoppa mig. Istället försökte jag hitta en lösning som passar mig. Och slutsatsen var att det måste vara ett tält eller en tältkåta för att få känslan av att verkligen leva utomhus nära naturen.

För mig visade sig valet vara ganska enkelt. Jag var i kontakt med många tillverkare, men den enda som kunde garantera att deras produkter skulle klara av alla fyra årstider och användas året runt var Tentipi.

Och här är jag, nio månader efter att tältkåtan restes på min mark, och jag har upplevt några äventyrliga månader i alla fyra årstider i en Tentipi Safir 7 cp. Du kommer få en glimt av dessa nio månader om du fortsätter att läsa.

Det som de flesta människor frågar mig när jag berättar att jag bor i ett tält är: "Är det inte iskallt? Var går du på toaletten?"

Nåväl, svaret är enkelt, det är inte alls kallt. Vissa av mina vanor har ändrats lite efter att jag flyttade utomhus. En av dem är att jag lagar mat i bara underkläder. När jag använder Tentipis spis Eldfell inne i tältkåtan för att laga mat blir det så varmt att jag måste ta av mig kläderna. Det säger en del om hur effektiv Eldfell är som värmekälla.

När det gäller tillgången till vatten har jag tur, eftersom jag har en speciell arbetssituation. Jag jobbar 24-timmarspass i ambulansen två gånger i veckan. Det betyder att jag sover inomhus på jobbet i en säng två nätter i veckan, med tillgång till en dusch. Jag får också vattenpåfyllning från min familj, som bor nära min lägerplats, för att diska och ha till dricksvatten. Så som du kan se har min vinter i en tältkåta inte varit så extrem trots allt. Jag har fortfarande levt ett normalt liv och mitt arbete har inte påverkats av detta.

Svaret på toalettsituationen är inte så speciellt som många kanske hoppas på. Jag gör det på samma sätt som inomhus, bara att jag inte kan spola, och jag gör det på samma plats varje gång.

Jag planerar att köpa matvaror som håller sig bra utanför kylskåp under en längre tid. En nära kollega gjorde en isolerad trälåda åt mig där jag kunde förvara vatten och mat under vintern så att det inte skulle frysa. Jag använde batterilampor och pannlampor för belysning och hade "powerbank" och en liten solpanel för att ladda min telefon.

Det var sent i juli 2018 som jag åkte till Jonny Bakaas, återförsäljaren av Tentipi i Norge, för att skaffa mitt nya hem för de kommande månaderna. Det blev en Safir 7 cp med trästångsats och en kamin av modellen Eldfell Pro. Jag var förvånad över hur litet tältet var när det var packat och lika överraskad över hur mycket plats det var inne när det väl var uppe. Marken jag köpt var inte platt, så jag var tvungen att lägga småsten för att jämna ut marken. På toppen byggde jag en träplattform och sedan reste jag tältkåtan.

Augusti, september och oktober gick förbi utan stora utmaningar. Det var varma soliga dagar och matlagningen ägde rum utanför på en gasspis för att det inte skulle bli för varmt inne i tältet. De stora luftintagen i Safiren var användbara för att få ett bra inomhusklimat. Efter ett tag njöt jag av att somna in i den friska höstluften och vakna upp till en frisk sval morgon.

När det blev kallare började jag använda kaminen, både som värmekälla och som matlagningsplats. Det tar bara cirka 10-15 minuter att få en trevlig temperatur i tälkåtan när du tänder eld i kaminen. Torrt trä och Eldfellen är några av de viktigaste och mest uppskattade sakerna jag haft under dessa månader.

Snön började falla och jag har skottat bort en bra mängd snö från tältet och mitt läger denna vinter. Det har gett en bra andningsförmåga till tältduken och ingen kondens inne i tältkåtan.

Att höra snön smälta och hur den glider ner på utsidan av tältduken när solen dyker upp på morgnarna, eller fåglarna kvittra på våren, är trevliga ljud att vakna upp till. Eller regnets smattrande, lättnaden över att tältkåtan står stadigt när vinden blir galen utanför. Tyget i bomull/polyester från Tentipi har också blivit viktigt och uppskattat av mig. Framför allt har det skyddat mig från regn, snö och vind och hanterats väl i solen utan att skadas.

Jag hade blivit lovad att det skulle stå emot väder och förhållanden. Men det jag inte förväntade mig var effekten den trevliga varma gula färgen hade på mitt humör. Oavsett om det var en molnig regnig dag eller en solig dag där träden skapade konstiga skuggor på tyget, har den milda fina färgen gett mig en känsla av lycka och trygghet.

Vintern och dess korta dagar samt långa mörka kvällar påverkade mitt batteribruk. Mer och mer tid spenderades inne i tältet istället för utanför. Jag använde bara sovsäck de kallaste nätterna, när temperaturen sjönk under -20 °C. Resten av året använde jag ett täcke och en varmvattenflaska. Jag hade en madrass som fick mig lite upp från marken och ett renskinn där jag läste, stickade och ibland tittade på film på min laptop. Vissa kvällar satt jag bara och tittade in i elden i kaminen och kliade min hund på magen.

Tältkåtan tar mig till ett annat sinnestillstånd. Trots att jag är så nära allt utanför; djur, fåglar, väder och natur, har tältet blivit mitt hem. Här kan jag andas, laga god mat. Vara mig själv. Stanna i mina långkalsonger hela dagen. Stanna inne, men faktiskt vara utomhus. Vad mer kan jag be om? Här finner jag frid i en hektisk vardag. Jag känner inte längre skuld eller obehag och rastlöshet för att inte spendera tillräckligt med tid utomhus i naturen.

I januari, den kallaste och tuffaste tiden, blev jag sjuk. Jag flyttade tillbaka till min mamma och pappa i två veckor. Även om tältkåtan är en fri plats att ladda batterierna, är det inte en plats att vara sjuk på. En sak är säker, och det är att inomhuslivet med alla sina bekväma lätta lösningar med varmt vatten och elektricitet är bra att ha när kroppen behöver vila och läkning och du inte har energi att hugga ved. Men så snart min hälsa var bra igen var det dags att komma tillbaka ut.

Det kan fortfarande vara lite svårt att komma ut även om jag bor utomhus i min mysiga tältkåta. Ibland har jag övervägt att flytta tillbaka. När jag lämnar ett trevligt varmt hem med en soffa där jag besökt familj och vänner, har det varit lite svårt att ge sig iväg till ett kallt tält där vedhuggning och att tända en eld innan det blir normal temperatur väntar. Men jag gjorde det, varje gång återvände jag till min tältkåta. Och så snart elden var tänd och det heta vattnet kokade, kändes det bra att vara hemma.

Plötsligt kom våren. Snön smälte långsamt utan att jag egentligen märkte det. Och en morgon i april kunde jag vakna utan att behöva använda kaminen. Jag kunde gå utomhus i mina underkläder för att kissa. Barfota kunde jag sätta upp min hängmatta. Och det kändes fantastiskt att spendera mer tid utanför tältkåtan igen. Mitt matförråd gick från grytor och gröt till frukt och bär.

Jag hoppade in och ut från tältet och njöt av långa, lugna morgnar från sängen där jag kunde ligga i timmar och bara titta på tälttaket, skuggorna från träden, lyssna på fågelsång, se solen vandra runt tältkåtan under dagen. Och då insåg jag att efter nio månader var det dags att ta ner och packa bort tältet för att ge plats åt ett hus som skulle byggas. Jag hade lagt ett riktigt spännande äventyr bakom mig.

Tentipis motto är "Omfamna elementen" och det är vad Tentipi har gett mig möjlighet att göra under dessa månader. Tältlivet har gjort det lättare att vara ute i naturen. Jag har tillbringat all min tid utomhus i bergen, på skidor, vandrat, fiskat, cyklat, plockat bär, eldat och bara spenderat tid utomhus, närvarande i ögonblicken. Det har varit så kort avstånd mellan mig och elementen. Från mitt hem, min Tentipi Safir 7 cp.

Detta äventyr, i en Tentipi under nio månader har gett mig så många värdefulla stunder. Bra stämning. Nödvändiga pauser. Ett stabilt hem. Bra värderingar. Och jag har lärt mig så mycket. Det har varit mycket lättare att leva simpelt utomhus, utan de materiella behoven som man skapar sig inomhus, än vad jag hade trott. Det har nästan varit för lätt. Borde jag försöka ännu en säsong? För att se om jag hittar större utmaningar?

Kanske är det som med de flesta äventyr som tar slut. Du minns bara det bra. Och de bra stunderna. Och de svåra dagarna och utmaningarna raderas från ditt minne. Jag måste erkänna; det ska bli skönt att flytta in igen. Men jag kommer definitivt att sakna tältlivsstilen. Och jag tar med mig den som ett värdefullt äventyr.

Och nu när husbyggandet börjar och tältkåtan tas ner, ser jag fram emot att ha ett hem som ligger i sin förvaringsplats, redo att användas för nya äventyr när jag behöver ett hem borta från hemmet. Det kommer att följa mig genom livet, på nya äventyr, på nya platser, med familj och vänner. Det kommer att vara en plats där jag kan träffa nya människor som inte är skeptiska till att förverkliga sina drömmar.

Och en sak är säker: Mitt nya hus som kommer att byggas under sommaren kommer att resas med erfarenheter som jag inte skulle ha haft utan tältlivsstilen. Luftintag, ljus, inomhusklimat, väderpåverkan, färger, praktiska lösningar och enkelhet är element från Tentipi som jag har fått inspiration från.

Min självständighet och förmågan att klara av saker på egen hand har satts på prov i år. Jag har fått mycket bra hjälp från familj och vänner. Och jag har blivit beroende av den värdefulla hjälpen. Det är kanske det viktigaste jag har lärt mig: Trots att jag trivs i mitt eget sällskap är det skönt att få lite hjälp. Jag är väldigt tacksam och har stor respekt för de människor som är med mig och stöttar mig i mitt livs äventyr. Tack till Jonny Bakaas på Tentipi och till familj och vänner som inte ger råd om jag inte ber om det och accepterar att jag gör några icke-traditionella val i livet.

Jag undrar fortfarande varför alla människor som tycker att friluftslivet är det bästa ändå bor inomhus? Och varför har det blivit viktigare att dokumentera ögonblicken istället för att vara närvarande i dem?