Rules:

Only words with 2 or more characters are accepted
Max 200 chars total
Space is used to split words, "" can be used to search for a whole string (not indexed search then)
AND, OR and NOT are prefix words, overruling the default operator
+/|/- equals AND, OR and NOT as operators.
All search words are converted to lowercase.

Green River, Utah, USA.

Berättelsen om Stratustältkåtans tillkomst

Stratus 72.

Det har varit en intressant resa som varat i mer än två årtionden. Från ett ögonblick av inspiration på en avlägsen, lappländsk älvstrand till Stratustältkåtans unika form, geniala svenska design, tekniska vävar och moderna ingenjörskonst. Mycket nöje på resan!

Levande uppäten

Det är våren 1979 och efter en hel dags paddling i norra Sveriges fantastiska vildmark har Bengt Grahn dragit upp kanoten på land för att slå läger. Hans lilla tält är uppsatt och elden tänd för tillagning av ett välbehövligt mål mat. Men luften är tjock av de arktiska myggen, och trots att han gör vad han kan för att skydda sig, blir Bengt levande uppäten. En härlig dag i naturen spolieras av eländet med att vara föda åt miljontals insekter.

Det måste ju finnas en lösning på problemet!? Ett tält som man kan elda i för matlagning och värme och som skyddar mot myggen? Världens bästa tält…

Lyset tänds

Nu har vi rört oss tio år framåt i tiden och befinner oss i byn Moskosel i det inre av Lappland, inte långt från ”mygglägret”. Bengt står en kväll på en stol i församlingsgården för att byta glödlampa, och det är inte bara lampan som börjar lysa...
”Jag skall starta ett företag och tillverka tältkåtor!” tänker han.

Bengts kunskap om samernas traditionella bostäder och den gamla drömmen om att skapa det optimala tältet smälte samman i detta beslutsögonblick. Och så började det hela… Moskoselkåtan AB (som sedermera bytt namn till Tentipi AB) bildades, och Bengt hade kommit igång.

                            Samisk familj omkring år 1900

Krokiga lärdomar

Försedd med några tillskärningsmallar för konformade tält köpta av en företagare från trakten (vilka visade sig vara rätt värdelösa) och en stor portion självförtroende började Bengt genom självinlärning att förvandla enorma tygstycken till stora tältkåtor.

Från början gjorde han allt själv, från att göra inköp och sy till att marknadsföra och sälja. Det dröjde dock inte länge förrän han anställde sin första medarbetare. Tältproduktionen visade sig vara lönsam och nya produkter började utvecklas.

                                         Tidiga tältkåtor från Moskoselkåtan

Bengt fick sin första förfrågan på en jättetältkåta, och han gjorde upp med beställaren om att sy duken. Stängerna skulle någon annan ordna. När han dagen innan det nya tältet skulle tas i bruk kom till uppställningsplatsen, blev han bestört när han såg den fullastade släpkärran med stänger. Stängerna var allt annat än raka. Det var helt omöjligt att använda dem. Men, föreställningen måste gå vidare, så med motorsågen i handen gick Bengt ut i skogen för att leta efter höga, raka träd som kunde passa till tältstomme. Han arbetade hela natten, och vid femtiden på morgonen hade han kapat till och barkat tillräckligt många stänger. Duken drogs på (den passade perfekt), och föreställningen gick verkligen vidare.

Barnsjukdomar

Precis som med många andra tidiga versioner av nya produkter hade de första jättetältkåtorna sina problem. Stängerna var förvisso långa och raka, men de var tunga och bräckliga och knäcktes alltför lätt om de tappades eller utsattes för hård blåst. Det tog lång tid att resa tältkåtorna, åtta timmar för två personer. Och tillpassningen av duken kunde kräva en del sömnad på plats, vilket betydde att Bengt måste vara med och montera vartenda tält.

Ett slumpmässigt möte med en skogsarbetare öppnade möjligheten att använda en annorlunda typ av timmer, som bara växer inom ett smalt latitudbälte i norra Skandinaviens skogar. Virket är rakt, lätt, flexibelt och oerhört starkt. Försök visade att det var perfekt för ändamålet; styrkan och flexibiliteten kommer sig av att träden växer extremt långsamt. (Träden är normalt 100 år gamla när de fälls och blir stänger till en Stratustältkåta.) De rätta träden är dock inte så lätta att hitta. Passande träd väljs ut och fälls manuellt under (den svenska) vintern av egenföretagare inom skogsnäringen. De beger sig ut i skogen, väljer ut, fäller och kvistar timret och drar det sedan med sig efter skotern.

Tiden det tog att resa en jättetältkåta minskade och sömnad på plats upphörde genom att Bengt utvecklade en helt ny modell för byggandet av ställningen och pådragningen av duken. Mycket av det som utvecklades byggde på totalt nya principer, och företaget kunde söka flera patent och mönsterskydd, vilka också beviljades.

Hattjätten

Nästa stora steg framåt inträffade år 1993. Folk från en samisk, kulturell organisation, vilka imponerats av Moskoselkåtans tält, tog kontakt med Bengt och bad honom skapa en utställningsmonter med storleken 25mx50m. I montern skulle man marknadsföra samiska produkter och samisk kultur. Vid den tidpunkten var det ett jättelikt projekt att ta på sig, och Bengt kom fram till att han behövde en tältkåta, vars väggar kunde höjas så att besökarna skulle kunna se det som visades upp inne i tältkåtan, när de passerade förbi. I Stockholm hade han året före experimenterat med att rulla upp tältväggarna för att få samma effekt, men det tillvägagångssättet betydde förlust av täckt yta och därmed en minskning av den effektiva tältytan. Hur skulle man annars kunna lösa problemet...?

                                         Inne i den första Hattjätten, sedermera kallad Stratus™

Idén att infoga expansionskilar i dukens nedre del dök upp i ett annat ögonblick av inspiration; en praktisk lösning på ett specifikt problem men med enormt stora, positiva följdverkningar som resultat, vilket vi senare kommer att få se. När kilarna drogs ihop, skulle tältet kunna resas som en vanlig tältkåta, men om de lösgjordes, skulle den nedre delen av duken kunna höjas och stödjas av trästänger för att skapa formen av en jättelik häxhatt. Genom att öppna sidorna på detta sätt skapades mer täckt yta, inte mindre, och förbipasserande besökare skulle utan hinder kunna se insidan av tältet.

Den första Hattjättetältkåtan (numera Stratus™) blev klar i tid och användes på evenemanget... och den gjorde succé. Bengt ansökte om upphovsrättsskydd för brukskonst (den speciella formen hos Stratus™). Ansökan beviljades även om det bara var för en begränsad period – skyddet går ut 75 år efter Bengts död!

Sammankopplingar

När vi tittar på nästa språng framåt, måste vi bege oss utanför Tentipis sfär till en samisk entreprenör vid namn Roger Rimpi. Roger hade ställt ut i den samiska montern och var särskilt imponerad av Stratus™-tältkåtan. Han var den förste som såg att tältkåtans höjbara väggar skulle göra det möjligt att koppla samman flera tält för att därmed få en större sammanhängande konstruktion. Senare år 1993 kopplade han för första gången ihop tre Stratus™-tältkåtor för ett evenemang på Stockholms zoo.

                                        Ett av Rogers spektakulära evenemang

Stratustältkåtan var inte direkt konstruerad för sammankoppling, så dessa tidiga hopkopplingar krävde en del tankemöda. Men när fler och fler började koppla samman tälten, utvecklades nya produkter som underlättade hanteringen. Stratustältkåtan blev också omgjord, och teknikerna för hopkoppling förbättrades och blev pålitligare och lättare att lära ut.

Det är denna möjlighet till sammankoppling som gör Stratustältkåtan unik. Man kan skapa alla sorters märkliga och fantastiska former och bygga verkligt stora, täckta rum. Rekordet fram till idag är 34 sammankopplade Stratustältkåtor, i vilka man gav en middag för 2000 människor.

Fler länder, ökade krav

Ryktet spred sig om Stratus™ och möjligheten att bygga större konstruktioner tack vare hopkopplingsegenskapen. Tält såldes till fler och fler länder och användes för allt fler sorters evenemang; från engelskt bröllop på landet till tävling i backhoppning i Norge, från strandparty i Australien till tysk musikfestival – och allt däremellan.

                                        Tre Stratustältkåtor vid norsk backhoppningstävling

Med denna ökade användning kom ökade krav som behövde bli tillgodosedda: nya tältlösningar för särskilda marknader, olika flamskyddskrav i olika delar av världen, behovet av formella hållfasthetsberäkningar för att nämna några.

Valet av tyg har varit den största utmaningen av alla. Det finns gott om tälttillverkare i världen som gör dukar som skall täcka någon slags trästomme. Men det fordras så mycket mer av Stratustältkåtan, eftersom den är så stor och eftersom sammankopplingar ställer större krav. Av tältduken krävs:

  • att den håller regnet ute när den spänns mot rustika trästänger.
  • att den inte är för tung så att tältet kan resas utan maskiner.
  • att den är så stark att den klarar av de påfrestningar som ett tält av denna storlek utsätts för.
  • att den uppfyller olika länders olika flamskyddskrav.
  • att den inte krymper eller töjer sig för mycket.
  • att den känns bra och ser bra ut. PVC skulle inte fungera, eftersom detta material skulle förstöra tältens tilltalande utseende. (De flesta stora tält är numera gjorda av PVC.)
  • att den har liten miljöpåverkan.
  • och mycket mer.

Tentipi har genom åren och världen runt sökt vävar, som motsvarar dessa krav. Man har tittat på hundratals vävar och testat dussintals, innan de fick börja användas i produktionen... Det finns ingen standardväv som klarar jobbet. Det har därför varit nödvändigt att samarbeta med olika textilföretag för att utveckla en skräddarsydd väv som gör det. Det råder inga tvivel om att detta kommer att vara en fortgående process allteftersom nya normer tillkommer och nya länder börjar använda Stratus™.

Inte färdigutvecklad

Nu är vi framme vid dagsläget, där vi har en produkt fullpackad med tältlösningar utvecklade som ett resultat av de erfarenheter som gjorts under nästan 20 års användning i olika sammanhang, på olika platser i världen och under olika väderförhållanden.

                                                    Stratustältkåtan idag

Resan är emellertid inte slut här. Det finns ett aktivt, pågående produktutvecklingsprogram med tre målsättningar: 1) att introducera nya produkter som kan användas ihop med Stratus™ och som gör det möjligt att använda tältet i nya sammanhang; 2) att presentera nya sätt att ställa upp, ta ner och koppla samman Stratustältkåtan snabbare utan att ge avkall på säkerheten; 3) att vara steget före när det gäller normer som samhället tar fram för flamskydd, hållfasthet och miljöpåverkan.

Resan fortsätter…